Klubben bildas.

HSSS var redan från starten i augusti 1968 en klubb för unga seglare. Stig Lindgren som tog initiativet till det formella bildandet i pensionat Jättastuans matsal nedan Skalleberget betonade att seglingsklubben skulle drivas av de aktiva, minns Mats Egelius. Något gubbvälde var aldrig aktuellt. 

– Stig var väldigt tydlig med att HSSS skulle vara en ungdomsklubb. Det skulle inte sitta några föräldrar och styra över klubben och det var inte tal om att han själv skulle vara med i någon styrelse. Det fanns en filosofi bakom detta – att ungdomarna skulle sköta verksamheten och växa med uppgiften, berättar han. 

– Det är ju klart att många föräldrar gjort ett jättejobb för HSSS genom åren också, men ungdomarna har samtidigt alltid fått ta ett stort ansvar.  

Från början var planen att kalla Haverdals första segelklubb för HSS.

– Men vi fick reda på att Halmstads segelsällskap hette HSS – och sedan tyckte vi väl att det var lite flottare med tre S i namnet, vi hade ju hört talas om det kungliga segelsällskapet KSSS, berättar han. 

– I den första styrelsen satt Claes Gottlieb, Lennart ”Nenne” Gustavsson, Björn Lilliehöök och jag. Alla utom Björn – som blev ordförande - var bara 17, 18, 19 år gamla då. 

De allra första HSSS-medlemmarna hade vid bildandet av klubben redan seglat i Haverdalsbukten i olika farkoster sedan mitten av 1960-talet. 

– Den som framförallt drog igång seglingen på Båtabacken redan då var Stig Lindgren, påminner Christer Hovstadius.  

I Anckerbyn samlade samtidigt Gösta Johansson-Hallqvist, far till de blivande HSSS:arna Måns och Johan Hallqvist, de intresserade ungdomarna för lite grundläggande undervisning om seglandets konst. Läsk ingick i kursplanen. 

– Vi blev snabbt ett femtontal båtar på Båtbacken, förutom ett par Jolly-Scott, Trissjollar och optimistjollar så var det många OK-jollar, Ulf Nilsson från Harplinge hade i sin Finnjolle, Måns en Snipe och senare kom det dessutom många Trapezjollar i klubben, jag köpte min begagnad med nr 2 i seglet, säger Hovstadius som var 15 år vid bildandet av klubben. 

Trapezjolle seglade också HSSS-pionjärer som Sofie och Caroline Wakter, Lars och Anders Wester, Christer och Bo Hovstadius, Gunnar Josefsson, Lennart ”Nenne” Gustavsson och den blivande jordenrunt-seglaren Magnus ”Mange” Olsson. 

Den första generationen Haverdalsseglare fångades på smalfilm. Lennart Gustavsson och Lars Wester filmade klubbmedlemmarna och deras framforsande Trapezer och OK-jollar med en kamera. Filmen klipptes ihop hösten 1971 med musik lånad från Elton John och Paul McCartney.

Som ett resultat av den medvetet unga profilen på HSSS utvecklades den snabbt till något mer än en sportförening. Mats Egelius beskriver den i dag som en ingång till vuxenlivet. 

– Så var det för vår generation – vi träffades, seglade, umgicks och fick också våra första kärlekar genom klubben. Att HSSS aldrig varit helt tävlingsinriktad genom åren har kanske varit en fördel på det viset - det har inte varit fokus på konkurrens utan istället umgänge och man har till exempel lånat ut båtar till varandra, eller av klubben. Jag köpte själv min OK-jolle med en del av mina studiemedel. Det krävdes inte alls lika stora summor då för att kunna segla som idag.    

Lars Wester, en av klubbens många blivande arkitekter, ritade den granna HSSS-logotypen till föreningen.

– Det utlystes en tävling internt om loggan och mitt förslag vann. Det fanns några andra förslag med fartygsrattar och sådant, men min logga gick hem. Jag minns att jag pillade mycket med den innan jag blev nöjd, säger han.

HSSS-symbolen består av två svällande segel. Segel som till formen av en händelse påminner om fasader som den danske arkitekten Jørn Utzon skapade fem år senare till det berömda operahuset i Sydney som invigdes 1973. 

– De liknar faktiskt varandra, men min logotyp gjordes för att fånga två båtar, en med vanligt segel och en med hissad spinnaker. Tanken var att det skulle finnas lite fart i loggan. 

Snart bjöd den nya klubben vid Haverdalsstrandens norra ände in seglare till öppna mästerskap. Satsningen blev en succé. Seglare i stora mängder dök upp, uppåt hundra båtar kunde fajtas i bukten under 1970-talet. HSSS blev snabbt Hallands största segelklubb.

Att det var ett ungt gäng som drog igång verksamheten var inte alltid en självklar fördel. Omdömet slirade ibland.

– Man förstod väl inte riktigt allt i den åldern, medger Mats Egelius så här femtio år i efterhand. Vi tog till exempel ibland våra OK-jollar vid tretiden på eftermiddagarna och sedan seglade vi rakt ut från Båtabacken så länge att vi inte längre såg ens Skallen – och den som ville vända först var en ”chicken”.

En annan gång seglade ett gäng med tält och sovsäckar nedstuvade i sina OK-jollar hela vägen till Båstad, sex mil söderut över den strömstarka Laholmsbukten. De ville dit för att kolla den tidens tennistjärna Janne Lundqvist tävla i Swedish Open och stävade hemåt dagen därpå.

– Det var många OK-jollar i klubben under de här åren, säkert fler än femton, och att så många hade samma båttyp gjorde det förstås extra roligt att segla ihop under de här åren.

Kerstin ”Esse” Camitz var 14 år när HSSS bildades, men hade redan seglat ett bra tag i familjens Gunther-riggade Jolly-Scott. Senare bytte också hon till en OK-jolle och därpå till den mer livliga, för att inte säga ranka, E-jollen. En båttyp som slog igenom i Sverige på sjuttiotalet och som Björn Lilliehöök sålde via sin båtfirma. Hon fick under sina aktiva år i klubben ihop fyra KM-guld och två silver.

– Jag tävlade i framförallt Arild och Torekov under de här åren, men det mesta seglandet var ju ändå i Haverdal, säger Kerstin Camitz som numera är en hängiven kölbåtseglare.

Under det tidiga 1980-talet slog vindsurfingbrädorna igenom och intresset för kappsegling mattades hos många av de äldre HSSS:arna. Karriärplaner och småbarn hamnade i fokus. Seglarskolan fortsatte dock samtidigt att utvecklas med nya elever och instruktörer. Yngre generationer tog över arbetet med HSSS, men många av de första klubbmedlemmarna har genom åren återkommit till Båtabacken. Inte sällan med nyinköpta båtar eller när deras barn eller barnbarn börjat i seglarskolan. 

Christer Hovstadius och hustrun Eva Johansson Hovstadius, som var vice ordförande i HSSS 2013-2014, är ett av många exempel på återvändare. 

– Vi sökte oss tillbaka till klubben för att ge igen lite grann till HSSS som har betytt jättemycket för oss genom åren. Och dessutom för att vi ville känna lite nytt folk här i Haverdal, framför allt jag som inte är uppväxt här på somrarna sedan barnsben, berättar Eva Johansson Hovstadius.

– Det är en väldigt härlig och social miljö. Och det som är så bra med den här klubben är att ledarna vet hur man leker med barn och de går allihop tillsammans och spelar fotboll. De har ett fantastiskt socialt engagemang för de yngsta. Dessutom, förtjänar alla familjer som finns bakom klubben att hyllas till skyarna tycker jag.  De gör verkligen gör ett hästjobb, understryker hon.

"För oss blev det ett andra varv i klubben som varit jätteroligt."

 

Läs mer om HSSS Historia här:

 

HSSS 50 år Tidningen